Mina närmaste
Tvivla aldrig på hur mycket ni betyder för mig! Det senaste året har vart kaosartat, kaosartat i mitt huvud! Jag har inte kunnat fokusera och ta mig framåt. Jag har inte kunnat visa hur mycket ni betyder. Jag har tappat bort mig själv. Någonstans under det gångna året tappade jag bort mig. Jag la mig själv åt sidan och fortsatte gå framåt, framåt per automatik. Det var som att jag tryckte på off och Michaela stängdes av, allt fortsatte men jag va borttappad. Jag har märkt att något saknats, men förstår inte vad. Min ork har tagit slut, min känslor är i oordning och jag bara ser på! Ser allt hända runt mig men jag orkar inte ta mig in i livet igen, jag ser på utanför.
Det har funnits dagar då jag kämpat att bete mig som mig, men inombords vill jag bara vara. Jag har tänkt "om jag träffar dig så blir jag glad, jag blir mig själv" och de blir jag en stund. Sen tar orken slut och jag vill bara slöa för det är jobbigt att hålla en konversation. Tro mig de du säger är viktigt och betydelsefullt och att ses är helt underbart!! Men ibland är jag bara tom och vet inte va jag ska säga! Då känner jag mig ännu mer borttappad och tråkig, för de är inte jag! Jag tänker många gånger "va fan är de för fel på dig? Det här är inte du!" Men får aldrig något bra svar! Så många gånger jag stått i spegeln och tittat på mig själv och sett förändringarna. Det är inte bara inombords något hänt, det har hänt på utsidan också. Jag begriper inte hur jag låtit det ske. För jag har inte tänkt på det, jag har inte sett de. Jag märkte det när saker satt annorlunda.
Åh jag vill bara gå under jorden! Stänga av allt och bara försvinna, det skapar bara mer kaos. Allt detta skapar mer kaos bland mina nära och mig!
Jag glömmer bort och jag lyckas inte få rätsida på något. För jag kan inte förklara hur jag mår, eller förklara varför jag beter mig som jag gör. Jag kan inte förklara att min energi är 100% på söndags kvällen när vi gör planer och 35% dagen innan vi ska ses! Jag kan inte förklara varför jag ser ut som om jag inte sovit på en vecka, och halvsover när vi ses trots att det är lördag kväll. Jag kan inte förklara för jag vet inte själv. Jag menar, vad har hänt i mitt liv under det gångna året som fortfarande äter upp min energi?!
Men jag vill att du ska förstå en sak, JAG ÄLSKAR DIG! Och vet inte vad jag skulle göra utan just DIG! Jag ÄLSKAR att umgås!! Det enda jag ber om är att hålla ut! Ge mig lite mer tid att hitta källan till allt detta! Låt mig bli mig själv och den vän jag vill vara till dig! Hjälp mig att hitta tid för oss.
Allt detta låter otroligt deprimerande, jag vet. Men jag känner mig inte nere. Jag känner mig bara tom, som om jag är på paus! Jag behöver få en känga i rumpan och starta upp igen, för jag har mål! Jag vet vad jag vill, jag behöver bara drivkraften! Och en del av drivkraften är DU! För jag är så otroligt välsignad att ha just DIG i mitt liv!